Det har varit mycket svårt att få fram exakta uppgifter om när den första Brukshandeln såg dagens ljus. Kanske byggdes den första äldre butiken inne på gården redan på 1910-talet. Men efter att ha intervjuat ett flertal äldre nu levande Silverdalsbor vet jag i alla fall med säkerhet om fyra personer som drev handel i den äldre magasinsbyggnaden på 1920-talet.
Rudolf Olsson som bytte namn till Tornvik var farbror till Greta Ekström och hennes bröder Sven och Nils Olsson och var en av de första ”knallarna” där. Sedan kom Torsten Thörne ( som var bror till Hans Thörne), Erik Ahlstrand som senare övergick till att bli fiskhandlare och så småningom Gunnar Johansson.
Nya lokaler.
Den sistnämnda var också den som lät bygga den nya affärslokalen, som troligen stod klar 1930. Redan året därpå 1931, sålde han rörelsen till Gunnar Pettersson, som senare bytte namn till Siborn. En av Siborns anställda var Gunnar Andersson som blev nästa föreståndare och drev firman tillsammans med Gunnar Nyberg under åren 1945 till 1948, då Harald Löfstedt tog över.
Många föreståndare.
Under de kommande tio åren var det fem olika personer som innehade chefsposten, nämligen Birger Johansson från Dalarna, Inge Johansson från Vrigstad, Stig Persson ( med fru Elsy) som senare öppnade affär i Lönneberga, Erik Nilsson ( med fru Inga) från Hycklinge ( Inge hade tidigare varit biträde i Komsum i Silverdalen) samt Lilly Svensson från Silverdalen, som samtidigt drev Silverdalens Tobak & Pappershandel.
Alfons i 19 år.
Under inte mindre än 19 år drev sedan Alfons Alfredsson med sin fru Nellie från Mörlunda Brukshandeln mellan åren 1958 till 1977. Slutpunkten för Brukshandelns historia sattes av de båda kvinnliga kompanjonerna Margareta Hedqvist och Lillemor Kennmark, som drev affären mellan åren 1977 till 1982. Ett biträde som utförde lång och trogen tjänst i Brukshandeln var Vivianne Olsson ( född Palmqvist). Hon började som fjortonåring 1948 och arbetade där i fjorton år till 1962.
Många springsjasar
Alla affärer med självaktning hade naturligtvis förr i tiden ett varubud eller så kallad ”springsjas”. Bland alla sjasar som passerat revy i Brukshandeln kan nämnas Per Andersson, Ivar Isaksson, Bo ”Tjalle” Andersson Nils ”Dullen” Kennmark, Sven Hansson Lennart Engström, Lars-Olof Zedig, Eje Örnros och Roland ”Rölla” Kennmark.
Charkuteri.
I sammanhanget måste naturligtvis nämnas den, med tanke på dagens stränga hälsovårdskrav, märkliga charkbutik som fanns i källaren under den gamla magasinsbyggnaden i slutet på 1920-talet.
Det var Rickard Hugo, från Mariannelund, som sålde charkvaror i ett litet rum inom fyra cementväggar, där det ofta var översvämning på vårarna och man fick ösa hinkvis med vatten från golvet. Kanske inte så konstigt, då trappan dit ner endast täcktes av ett par enkla lämmar. Den lokalen fungerade senare som lager för silltunnorna.
Angenäma dofter.
Om det inte luktade särskilt gott nere bland silltunnorna, så kunde man få uppleva betydligt angenämare dofter på våningen över i det gamla magasinet. Jag minns själv mycket väl, då jag som liten grabb fick följa med något biträde eller någon springsjas dit ut.
Där var ju dåtidens motsvarighet till dagens varuhus. Där fanns ju allt från kaffe till gula ärtor i lös vikt till spik och verktyg och nästan allt vad dåtidens kunder kunde tänkas behöva.
Bättre förr!?
Speciellt minns jag seldon, tömmar och liknande lädervaror, som hade en speciell och härlig doft. Och än idag, 50 år senare, kan jag liksom framtvinga dessa dofter ur minnet. Det var härliga upplevelser, som man inte får uppleva nu för tiden. Oavsett vilket modernt varuhus man går in i, så vist kan man säga att det var bättre förr- åtminstone i vissa sammanhang. Samtidigt som man naturligtvis är medveten om att människorna förr hade det svårt och fick slita hårt för brödfödan.
Billy Thapper