Karl föddes i Skarpeträda 31/7 1874. Han var tredje barnet i en syskonskara på fem. Föräldrarna var Nils Johan Pettersson med maka Maja-Lena född Persdotter från Vimmerby. Här bodde familjen några år innan de flyttade till Faggemåla nr. 1 skattehushåll, som Nils Johan arrenderade. Här växte Karl tillsammans med fem syskon, den yngsta föddes i Faggemåla 1882.
Karl var tidigt intresserad av snickeri och byggnad och det blev ju inom den branschen han mestadels kom att verka. Sitt första arbete som egen företagare gjorde han vid nyss fyllda 19 år. Det gällde uppförande av ett mindre förråd åt Brusafors Hällefors.
6/11 1894 flyttade familjen från Faggemåla till Haddarp nr:2. Karl var då 20 år Vid den här tiden var det inte så vanligt med byggen under smällkalla vintern. Många byggnadsarbetare arbetade då i skogen eller på sågverken. Virke till kommande byggen av boningshus, ladugårdar och andra byggnader synades ut avverkades och fraktades till sågverken för att där bli till bjälkar, plank och bräder efter förutbestämda mått. Karl fick i likhet med alla andra prova på skogsarbetet, samt börja beräkna virkesåtgång med dimensioner och allt vad det innebar, för kommande byggen.
Åren rullade på och den 13/4 1902 gifte sig Karl med Matilda Sofia Johansdotter från Haddarp i Lönneberga. 1905 köptes gården Haddarp:2. Huset var i dåligt skick. Nu började också barnaskaran att växa. Därför bestämdes att ett nytt hus skulle byggas. Det var klart för inflyttning 1909–1910. Karl hade vid den här tiden etablerat sig som en driftig och kunnig byggare, ofta anlitad.
Vid kyrkostämman 25 maj 1914 beslöts att ett nytt tidsenligt skolhus skulle byggas vid kyrkan, (nuvarande församlingshemmet) efter ritningar av ingenjör W. Bergren Kalmar. ”Byggmästare Karl Nilsson Haddarp förband sig att uppföra komplexet enligt nämnd ritning och arbetsbeskrivning för en kostnad av 21 000 kronor” enligt dokument.
Vid den här tiden rådde oro i Europa, som i juli 1914 övergick i rena krigshandlingar, vilka sedermera resulterade i första världskriget.
Detta hade till följd att det blev svårt att få fram material, samt en oerhörd prisstegring. Karl hade inte reserverat sig för detta i sin kalkyl. Som exempel blev kakelugnarna 2–3 gånger så dyra som beräknat. Karl påtalade detta vid flertal tillfällen, men prästen som var kontaktman visade sig kallsinnig till någon form av kompensation. Det var ytterst nära att han fått gå från gård och grund. Men genom lån och olika borgensförbindelser lyckades han klara av bygget och 1 januari 1917 var det färdigt. Med småländsk envishet och hårt arbete, och inte minst tack vare sin hustru Sofia som till stor del fick sköta gården, då karl var ute på byggen, lyckades de klara av skuldsättningen efter skolbygget.
Mycket mera finns inte att berätta men vi förflyttar oss till början av 1940 talet. 1941 bildades Lönneberga Hembygdsgille. Man hade hembygdsfester med folkdans och sedvanliga attraktioner. Dessa var förlagda till en äng i Klockaregården, intill kyrkan, de första åren. I mitten på 1940 talet flyttades sammankomsterna till Åkarp, där man fått mark i en vacker ekbacke högt belägen. Här ligger nu Lönneberga Hembygdsgård.
Till hembygdsgården skulle nu flyttas ett gammalt hus benämnt Snusebostugan från Rakenäs. Karl Nilsson tillfrågades eftersom han innehade kunskap och färdighet som fordrades för arbetets utförande. Stugan var i ganska dåligt skick så det krävdes en del timring och bilningsarbeten. Karl åtog sig emellertid arbetet, och utförde flytten.
Föreningen hade vid den här tiden, efter oliks turer förvärvat ett gammalt tvåvåningshus i Klockaregården samt en gammal loftbod. Det var nu en grannlaga uppgift att flytta och uppföra huset och boden i sitt ursprungliga skick. Man vädjade då till Karl Nilsson om att åta sig arbetet.
Karl var nu 70 år fyllda men frisk och kry, dessutom intresserad av gamla byggnader och dess egenheter, så han lovade uppföra byggnaderna. Det blev ett mycket tidskrävande arbete som sträckte sig över flera år. Karl var noga med att allt skulle vara tidsenligt utfört. Som tillexempel de öppna spisarna som finns i huset fick han ingen murare att göra efter hans ritning och beskrivning. ” Då murar jag själv” sa Karl ” för så ska dom va”. Det har sedan visat sig att de är perfekt utförda efter den tidsepok som gäller för huset. Det visar hans mångsidighet och utomordentliga yrkeskunskap.
1950 fick Hembygdsgillet från Ingelstorp en gammal linbastu. Åter gick budet till Karl Nilsson om han kunde tänka sig märka upp och flytta densamma. Karl var nu inne på sitt 76 år men åtog sig arbetet, och i dag står även linbastun i sitt ursprungliga skick på hembygdsgården. Det var det sista arbetet Karl Nilsson utförde åt Lönneberga Hembygdsgille. Man kan med fog säga att han med sina kunskaper om gamla byggnadskonstruktioner, och gamla föremål i stort, samt intresset för sin hembygd till stor del lade grunden till Lönneberga Hembygdsgård.
Karl och Sofia bodde kvar på gården i Haddarp, frånsett de sista dagarna av sitt liv som de på Hultsfreds sjukhem, efter ett strävsamt men händelserikt liv.
Sterne Ingvarsson Sonson till Karl och Sofia