Gästgiveri vid Dal redan på 1700-talet
De gamla gästgiverierna med skjutshåll har anor ända tillbaka till 1200-talet. När de första inrättningen av detta slag såg dagens ljus i Lönneberga är omöjligt att säga, men i ett dokument från länsmuseet i kalmar har jag fått fram en uppgift om ett gästgiveri i Lönneberga 1894.
I ett utdrag ur ”Kalmar läns kalender” från 1894 – 1895, som är tryckt på Oskarhamns Tryckeri-Aktiebolag 1894 finns ett gästgiveri omnämnt.
Drevs av Eric Öst
Denna Gästgivaregård låg nedanför Dal, strax efter brom på Silveråns norra strand till vänster ungefär mitt emot nuvarande Lönneberga Slöjd& Snickeri. Föreståndare var då Eric Öst, som redan då drev en av ortens första affärer.
Helge Johansson” i prästgården” som är född 1910, och alltjämt i juli 2003 i livet, har berättat för mig att han minns att gästgiveriet fanns kvar i slutet av 1910-talet, då det upphörde.
Om ytterliggare gästgiverier i Kalmar län, har jag inte lyckats få fram ytterligare upplysningar, men i en av Sara-Lisa Adell 1974 utgiven jubileumsskrift om Nässjö-Oskarshamns järnvägs 100 års jubileum 1974 ( den järnvägen kallades för ”Bockabanan”) finns följande uppgifter om bl.a. Jönköpings län.
Godstransporter
Vattenvägarna var från början de viktigaste transportlederna i Sverige. Kring dem växte bebyggelserna upp. När sedan vägar började anläggas, utvidgades kommunikationsnätet betydligt, och bebyggelsen spreds ut i helt nya områden. Den tyngre godstrafiken var sommartid fortfarande huvudsakligen hänvisad till vattendragen eftersom vägar och vagn var av alltför klen beskaffenhet. Under vinterhalvåret kunde däremot även tyngt och skymmande gods såsom malm och timmer till bbuk och sågar , framföras på vägar. Transporterna skedde med foror dragna av hästar eller oxar. De var emellertid ganska utlämnade åt väderlekens nyckfullhet. En blid vinter med barmark kunde skapa transportsvårigheter, vilket i sin tur kunde inverka menligt på driften vid bl.a. bruken, då produkter från dessa ofta kunde ha lång väg till avsättningsort.
Bruzaholms bruk, för att nämna ett exempel, sände år 1775 en hel del av sitt järn med fora till Göteborg. När Göta kanal färdigställts förkortades emellertid forvägen avsevärt genom att man hade möjlighet att övergå till sjötransport redan i Jönköping.
Persontrafik
Persontrafiken ombesörjdes huvudsakligen med häst och vagn efter vägarnas tillkomst. Redan på 1200-talet den som färdades i kungens eller rikets tjänst rätt till fri skjuts av allmogen. Denna stadga missbrukades i hög grad och någon ordning på skjutsningen blev det inte förrän skjutsstadgan tillkom 1632. Att erhålla skjuts mot betalning efter bestämd taxa blev hädanefter gästgivarens skyldighet. Efter de större vägarna borde det enligt stadgan finnas en gästgiverigård var annan mil. Förslog inte de hästar, som gästgivaren kunde tillhandahålla , så hade allmogen skyldighet att mot avgift hålla s.k. resor eller hållskjuts. Länsstyrelsen i Jönköpings län skriver i sin femårsberättelse från åren 1851 – 55 om detta:” Gastgiveri och reservskjutsskyldigheten avses såsom en av de för lantmännen mest tryckande och ojemt fördelade bördor, särledes inom de mindre bördiga trakterna, där fodertillgångarne äro ringa, ofta i den mån att den skjutsskyldige måste köpa foder till de hästar som endast för skjutsens skull underhållas. Entreprenadskjuts finnes ingenstädes vid gästgivaregår å landet.” Många Hästar. Det krävdes en ansenlig mägnd hästar att hålla detta skjutsväsende igång. Under år 1864 utgick till gästgiveriskjuts i Jönköpings län 35120 hästar. År 1870, då södra stambanan varit i bruk några år , hade antalet minskat till 8243 hästar.
Billy Thapper