11 mars, 2017

Rivegänge

Rivegänge

Då potatisupptagningen avklarats på hösten måste man tänka på att förnya potatismjölsförrådet. Ungdomen i grannskapet inbjöds till rivegänge. Den utsatta kvällen infann sig en munter skara, var och en medförande rivejärn och balja eller stenfat. Potatisen hade redan vid skörden uppdelats i matpotatis, ”svinepära” och ”rivepära”, de sistnämnda de största. Ett stort kar placerades mitt på köksgolvet. Karet fylldes med väl tvättad potatis. Gästerna tar plats tätt efter varandra runt kökets väggar och arbetet kommer igång. Stämningen blir snart hög. Om de muntliga argumenten tryter när en ”slôr käft” kan man understryka sina åsikter med ”e bladde rev” i syna på antagonisten i all vänskaplighet förstås. Det gör ingenting om det stänker ikring lite, köket måste i alla fall skuras ”I môra”.

Sigfrid Jonsson berättade att en piga snavade ”slo framåstup” och missade med en hårsmån att slå husets lindbarn i huvet med stenfatet.

Medan denna glada kampanj pågår är husmodern strängt sysselsatt på sitt håll. Hon bygger torn av ”ragger” och lägger upp stora högar med stekt fläsk. Efter avslutat arbete trakteras folket traditionsenligt med dessa läckerheter. Ännu vidåttio års ålder talade en man om hur gott det smakade med ”ragger” och rökt fläsk som avslutning på rivegänge.
Dagen efter vidtager ett strängt arbete för husmodern. Utanför på gården väntar karet med revet. Rikligt med vatten hade slagits på kvällen innan. Nu är ett rent säckskynke spänt över ett annat kar, häri sköljes revet ytterligare, kramas ur och tages till vara som djurfoder. Den nu frånsilade vattenblandade stärkelsen omröres noga och öses upp kittlar.

Nästa dag avhälles vattnet och ersätts med nytt. Potatismjölet rörs upp och det hela får vila till kvällen då proceduren upprepas. I flera dagar tvättas potatismjölet på detta sätt.

Då vattnet blivit alldeles klart och bottensatsen vit, låter man stärkelsen torka. Ett barn kan ju få förtroende att ”rive ôpp stärkelsa” med en metallkam, som användes endast till detta ändamål. Översta lagret måste skrapas av nätt och försiktigt och förvaras särskilt eftersom det är lite grått. För övrigt har man erhållit en fin och snövit produkt. Tror att det sista rivegänget hölls 1916. Sen inköptes rivkvarnar och ett folknöje var slut.

Stenfat kallades de keramikfat som köptes på ”marken”. De var glacerade inuti men oglacerade utanpå.

Nedtecknat av Margit Johnsson