Emigrationen.
Utdrag ur ett specialarbete i klass 3C 1974 i ämnet Emigrationen 1882, 1883, 1889 och 1893.
Med Undersökningar från Lönneberga. Arbetet utfört av Inger Eklund från Åkarp, numer bosatt i Vetlanda.

Antal emigrerade: Under åren 1881-1890 utvandrade 376 401 personer till Amerika, varav 206 988 män och 169 413 kvinnor. Det var således övervägande män som utvandrade men antalet kvinnliga emigranter syntes stiga. Av dessa 376 401 utvandrade var : 67 765 gifta personer,242 744 vuxna ogifta personer och 65 892 barn. Av dessa 67 765 gifta personer var 36 465 gifta män och 31 300 gifta kvinnor. Således har minst 5000 män farit från sina hustrur, kanske för att undersöka vad det nya landet hade att erbjuda och därefter i bästa fall hämta de sina. Fattigvården fick ta hand om de övergivna. Många män återvände dock till fosterlandet.
I min hembygd, Lönneberga socken, var det däremot övervägande kvinnor som utvandrade under de fyra åren 1882, 83, 92 och 93, jag har utvalt. Den största delen av de utvandrade var i åldern 20-25 år, därefter kom åldersgrupperna 15-20 år och 25-30 år. Detta stämmer överens med uppgifterna även för Lönneberga socken. Den största utvandrargruppen härifrån var i åldern 21-25 år och därefter 16-20 år. Den yngste var endast ett år och den äldste var 73 år.
Emigrationens uppkomst och emigrationspropaganda.
Den grundläggande orsaken till emigrationen var att den svenska landsbygden under den senare delen av 1800-talet var överbefolkad i förhållande till landets dåvarande utveckling och resurser. Sveriges befolkning mer än fördubblades under detta århundrade. Men det var inte den enda orsaken. En följd av missväxtår gjorde att folket kände hotet inför hunger och svält, de fann då utvandringen som en lösning på detta problem. Den ogynnsamma skörden noterades i dåtidens lokaltidningar. I Barometern och Vimmerby Veckotidning kan man läsa att skörden blivit dålig på grund av den missgynnade väderleken. Råg och veteskörden var till stor del förstörd. Havren hade frusit till grönfoder i Hälsingland. Potatisen hade också tagit skada av det rikliga regnandet. För att råda bot på detta måste spannmål importeras. Man kan jämföra lite olika spannmålspriser för åren 1881-82.

(Barometern 22 okt 1881, 2 okt 1882)
Göteborg var den hamnstad varifrån de flesta avreste. Det var ett fåtal mycket stora rederier som hade organiserat de reguljära ångbåtsförbindelserna över Atlanten. Deras verksamhet var nästan helt beroende av emigrationen. Därför drev dessa företag en omfattande propaganda för att värva passagerare.
I Vimmerby Veckotidning började Inman- State- och Auchorlinjerna annonsera år 1882 i slutet av mars och höll på till början av maj. Därefter kom nya linjer, Tingvalla annonserade regelbundet en gång i veckan under slutet av juli och höll på till slutet av oktober (Vimmerby Veckotidning 1882). I Barometern var det främst Allan- och Hvita Stjärnlinjen som försökte värva passagerare. Priset på resan och restiden varierade i de olika annonserna. Biljettpriset kunde vara mellan 100 – 150 kr under åren 1881-1882, vilket var en hel årslön för en dräng. Restiden var under åren 1881-82 ganska skiftande, från sju till 15 dagar. (Barometern 1882). En del atlantlinjer började anställa svenskamerikaner som värvare. På hösten fick de gratis hemresa och på våren återvände de med en större eller mindre grupp emigranter. Värvarna fick provision på utvandrarnas biljetter med ungefär fem kronor per person, men ofta nöjde de sig inte med mindre än 35 kr. I lokaltidningarna annonserade man efter agenter. Statelinjen sökte agent i Vimmerby. (Vimmerby Veckotidning 24 febr 1882). Ombuden ute i bygderna uppmuntrade emigrationen genom personlig propaganda, annonser, tidningsartiklar, broschyrer och till och med genom särskilda tidningar. Man skildrade de svåra förhållandena i Sverige och framhöll framtidsutsikterna i Förenta Staterna. Det framhölls i broschyrerna att de som i första hand borde emigrera var arbetsamma och flitiga jordbrukare, lantarbetare, yrkeslärda hantverkare och tjänsteflickor. Den egna linjen skildrade sina fördelar och bekvämligheter på ett sätt som föga motsvarade verkligheten.
Även Förenta Staterna drev emigrationspropaganda. År 1882 stiftades en lag Homestead Akt, vilken innebar att alla som sökt amerikanskt medborgarskap fick med full äganderätt överta en jordlott på 65 hektar, om de bott och odlat denna under fem år. Förenta Staternas regering spred kännedom om denna lag och även andra förordningar genom särskilda broschyrer som även utgavs i Sverige. Ett bevis på detta fanns att läsa i Vimmerby Veckotidning där man skrev att det fanns hem med 128 tunnland regeringsjord till varje nybyggare i svenska kolonier. (Vimmerby Veckotidning 20 juli 1892).
Under åren 1881-1890 utvandrade 304 232 från landsbygden och 72 169 från städerna. Utvandringen var ojämnt fördelad över Sveriges olika län. De flesta emigranterna utgick från:

Den minsta utvandringen var från de nordligaste länen och bygderna kring Mälaren. De värnpliktiga utgjorde en stor utvandrargrupp. År 1887 då tjänstgöringstiden var 42 dagar, utvandrade var tionde 20-åring till Amerika. Under 1800-talet lämnade många kommuner bidrag till amerikaresor. Det var främst inhyseshjon och faderlösa som reste till Amerika på socknens bekostnad.
Det fanns vissa bestämmelser om hur mycket resgods varje emigrant fick ta med. Det mesta bohaget fick lämnas hemma. De värdefullaste personliga ägodelarna packades ned i en bastant kista med lås på. I handen bar man en väska med det som man behövde för överresan. Denna typiska emigrantväska har fått namnet ”Hemlängtan”. I matväg var Skeppsskorpan den vanligaste matsäcken samt hårt bröd, smör, ost, kött, kaffe och socker.
Under perioden 1876-1880 kan man se hur många som utvandrade från fosterlandet och hur många som återvände. Här följer antalet resande emigranter mellan Sverige och Amerika över Göteborg denna period.

Man kan se att hemresorna minskade oerhört bara på fem år. (Barometern 3 jan 1881).
Det dröjde länge innan de svenska myndigheterna började fundera över den nationalekonomiska förlust som Sverige gjorde då så många unga människor i de produktiva åldrarna lämnade landet. Man var tvungen att på något sätt hindra massemigrationen, ty hela socknar höll på att avfolkas. I början av 1900-talet bildades Nationalföreningen mot emigration. I ett av föreningens många flygblad från 1909 kunde man läsa följande: ”Res icke till Amerika utan att först ha vänt Eder till Nationalföreningen
mot emigration och hört Eder för om utsikterna till en god och tryggad utkomst i Sverige”. Anvisningar om lämpliga jordbruk gavs. Man lovade att väl avlönade yrken av alla slag kunde skaffas i Sverige. Även i Amerika var man tvungen att göra något åt den stora invandringen. År 1891 förbjöds de som låg staten till last att invandra. Även personer med smittosamma sjukdomar och personer som hade gjort något brott, förbjöds att invandra.
Från Lönneberga socken utflyttade
År 1882 60 personer varav 31 till Nordamerika
” 1883 39 personer varav 11 till Nordamerika
” 1892 32 personer varav 21 till Nordamerika
” 1893 39 personer varav 11 till Nordamerika

Folkmängden var i december 1882, 1 356 personer
” ” ” ” 1883, 1 330 ”
” ” ” ” 1892, 1 235 ”
” ” ” ” 1893, 1 234 ”
På tio år hade församlingen minskat med mer än hundra personer. Man kan se att emigrationen gjorde sig märkbar på olika sätt även i en liten socken som Lönneberga.

Emigrationen i Lönneberga socken.
De som lämnade hembygden i Lönneberga för Amerika gjorde det för att söka sig en bättre utkomst. Åkerjorden räckte inte till åt alla och då valde många att söka lycka i det stora landet i väster där man kunde få präktig matjord så gott som gratis. Det var främst åkerjord man ville ha. Någon religiös förföljelse som ju förekom på andra håll i landet, kan man inte spåra här. I början av 1900-talet hade de flesta familjerna i Lönneberga anhöriga i Amerika. Amerikabreven i de vita kuverten med de främmande frimärkena kom regelbundet och lästes och begrundades i stugorna. Och inte så sällan var svenskamerikaner hemma och hälsade på.
Hjalmar Lundberg bördig från Katebo har gjort upp en förteckning över alla som utvandrat från Lönneberga till Amerika under tiden 1846-1930. Han har studerat kyrkoböckerna, husförhörslängder och utflyttningslängder. Enligt dessa utvandrade följande personer från Åkarps by. 78 personer.

1851: Dräng, Peter Johan Samuelsson Åkarp nr 2, f. 1827.
1852: Peter Johan Johansson Åkarp nr 1, f. 1822 med hustrun Anna Lovisa Petersdotter f. 1825 och sönerna Johan Peter f. 1846 och Johan August f. 1848.
1866: Arbetaren Johan August Larsson Åkarp med hustru.
1867: Dräng Samuel Petter Johansson Åkarp.
1868: Skomakare Jonas P August Danielsson Söderholm Åkarp med hustru och 3 barn. Dräng, Carl August Pettersson Åkarp.
1869: Färgaregesäll, Johan Petter Nilsson Åkarp. Pigan, Lisa Carolina Nilsdotter, Skräddare, Johannes Carlsson Lind, Blomsmåla Åkarp med hustru och 3 barn.
1870: Pigan, Lena Sofia Nilsdotter Åkarp.
1871: Garvare August Danielsson Åkarp med hustru och 1 barn.
1872: Brukaren Carl Johan Oskar Nilsson Åkarp. Pigan, Christina Lovisa Persdotter Åkarp.
1880: Dräng, Sven Johan Larsson Åkarp. Skräddaren Anders Petter Hedström Södersholm med hustru och 3 barn.
1881: Dräng, Anders Fritjof Andersson Åkarp. Piga Emma Sofia Johansdotter Åkarp.
1882: Arrendatorsdotter Sofia Lovisa Johansdotter Åkarp. Piga Anna Maria Jonsdotter Lilla Åkarp. Hemmansbrukarsonen Frans Oskar Johansson Åkarp. Piga Mathilda Sofia Carlsdotter Åkarp nr2.
1883: Jungfru Augusta Nyström Rosenholm.
1884: Anna Mathilda Nyström Rosenholm f. 1864. Christina Mathilda Johansdotter Åkarp f. 1860.
1885: Dräng Gustaf Erik Johansson Gripslund f. 1867. Dräng Otto Ernfrid Oskar Johansson Gripslund f. 1867. Dräng Axel Elof Karlsson Högelid f. 1869 Torpare Anders Peter Andersson Haga f. 1829 Hustrun Anna Lovisa Petersdotter Haga f. 1829
1885: Piga Emma Lovisa Andersdotter Haga f. 1871
1887: Piga Emma Gustava Samulesdotter Ekelid f. 1871, Dräng Axel Konstans Jonsson Betanien f. 1866, Dräng Alfred Pettersson Berga f. 1868
1889: Dräng Samuel Fredrik Palm Åkarp nr.1
1890: Dräng Gustaf Alfred Gustafsson Åkarp nr. 1, Dräng Emil Johansson Gripslund Åkarp nr.1, Bondsonen Gustaf Elof Johnsson Åkarp nr. 1, Handelsidkerskan Emma Maria Karlsdotter Söderholm Åkarp nr. 1
1891: Unga flickan Selma Alfrida Ottilia Brorsdotter Palm Åkarp nr. 1
1892: Pigan Lovisa Sofia Kollin Skäfvehorva Åkarp nr. 1 Arbetare Karl Arvid Albert Sandell Haga Åkarp nr. 1, Muraredotter Anna Teresia Hammarlund Kristineberg Åkarp nr. 1, Dräng August Herman Nilsson Åkarp nr. 2, Hemmansägaredotter Kristina Maria Palm Åkarp nr. 1, Hemmansägaresonen Bror August Palm Åkarp nr. 1
1893: Hemmadotter Ida Charlotta Nyström Rosenholm Åkarp nr.2
1895: Hemmansägaredotter Anna Sofia Pettersson Åkarp nr. 1 f. 1871
1896: Dräng Carl Edvard Johansson Åkarp f. 1877
1898: Hemmasonen Johan Adrian Andersson Åkarp f. 1980
1901: Arbetaren Gustaf Gottfrid Berggren Berga Åkarp f. 1874
1904: Hemmansägare Bror Jonas Palm m. Hustru Åkarp f. 1829, Dottern Hilda Augusta Palm Åkarp f. 1876, Dottern Hilma Emilia Palm Åkarp f. 1884, Dottern Ellen Teresia Åkarp f. 1887
1907: Bondsonen Johan Aron Johansson Åkarp f. 1883
1910: Hemmasonen Gustaf Edvin Johansson Åkarp nr. 2 f. 1890
1930: Jordbruksarbetaren Nils Helge Martin Alm Haga Åkarp f. 1909, Jordbruksarbetaren Karl Fredrik Elme’r Åkersberg åkarp f. 1899

Utvandrare från Lönneberga tycks i allmänhet ha rest från Göteborg. Före järnvägarnas tid måste resan företas med häst. Enbart den färden tvärs över nästan hela Sverige måste ha varit krävande särskilt för familjer med barn.
I ett brev från 1849 skrivet av bröderna Pettersson från Saxemåla och Gummarp till deras moder berättar de att de lyckligt kommit fram till Göteborg. Brevet förvaras hos släktingar i Åkarp och lyder som följer:

Äskade Moder.
Några rader får vi sända för att låta eder veta att vi alla har Gudilov hälsan både stora och små och är lyckligt framkomna till Göteborg. Vi har fått betala milen 1 Riksdaler för varje skjutshäst till Göteborg. Kapitenen som vi skall medfölja heter Morgan och skeppet heter Bröderna. Frakten för varje person är 65 RD banko. Hit kom vi till Göteborg den 26 maj. Omkring den 4 eller 5 juni kommer fartyget att utgå. Vi bröder samt våra hustrur och barn frambära vår hjärtliga hälsning till vår ömma och hulda Moder samt öfrig släkt och bekanta.
Kapiten är sänkt, för de små barnen är afprutat 20 R. På skeppet är byggda sängar, två man på var säng. Vi är i sällskap med Carl Magnus från Stenberga och de mesta är från Kjisa. Antalet på passaskerarna är 185 personer. Margareta Catarina ber om sin hälsning till hennes faster i Saxemåla efen till min Fader och syskon att jag Gudilov har hälsan och mår bra.
Göteborg den 1 juni 1849

Carl J Pettersson Nils Peter Pettersson

Gustaf Edvin Johansson, som utvandrade från Åkarp i januari 1910 finns ännu i livet. Han är nu 97 år. Vid sitt besök i hemlandet 1968 vistades han hos sin bror Axel Johansson och sina syskonbarn i Åkarp.Vid det tillfället gjordes en inspelning av ett samtal mellan Edvin och hans systerson Åke Gunnarh. Det är mycket intressant. Glädjande nog har vi en kopia i vår samling.

Nedskrivet av Marianne Johansson Åkarp 1987.

Befolkningsutvecklingen i byn Åkarp 1920-1990, beräknad med 10 års mellanrum.

Under denna tidsperiod har 2 nya egna-hem uppförts i Åkarp, lite utanför själva bykärnan utmed vägen till Lönneberga kyrka. Björkhaga stod inflyttningsklart 1947 och Ekhaga var färdigbyggt 1956. I dessa två lägenheter bor 1990 7 personer.