Den 12 0ktober 1987. En dag i livet
Jag vaknar med ett ryck. Jag tyckte att det hördes steg någonstans i huset. Javisst, det är älgjakt, detär mina söner som är uppe och stökar, ivriga och fulla av spänning. Smörgåspaketen gjorde de färdiga i går kväll och nu fylls termosflaskorna, kaffedoften sprider sig ända hit upp till mig i min bädd. Far i huset har tyvärr drabbats av en virus, så han kan inte delta i jakten i år. det tycker han är trist. Nu slår det i en bildörr.
Nu sticker de iväg till sina pass. Den ene till Fällbyäng och den andra till kvarnstenshällar. Ute är det mörkt och skumt, det dröjer länge innan det blir så ljust att de kan se någon älg. Då måste skytten, om möjligt, sitta i sitt torn lugn och avslappnad. Det är bäst att gå upp och klä sig, koka gröt och kaffe och börja dagens tid. När jag går i mina sysslor, funderar jag över livet i byn i våra dagar. En vanlig vardag på hösten är det ganska tyst. Göte och Jan-Åke med firmanamnet ”Bysnickarn o J-H s bygg” är de första som syns här ute på Åkarps torg. De lastar material från sitt förråd på Vibergs loge. Sedan reser de till sina arbetsplatser, än här och än där.
Varannan dag dånar mjölkbilen igenom byn, utan att stanna numera. Den kommer från Gallö och Skävehorva och dess nästa anhalt är hos Siv i Ingelstorp. Frampå förmiddagen kommer den av många efterlängtade postbilen med Olle Karlsson vid ratten. Alltid lika glad och humoristisk. Lantbrevbärningen är en fin service på landsbygden. Sedan är det ju en och annan bilist som passerar. Några är på väg till sitt arbete i Silverdalen eller Hultsfred. Andra åker för att handla, närmaste affär är Lönnebergahallen, 3 km härifrån. En utmärkt affär med fina varor, stor sortering och trevlig betjäning.
En gång i veckan finns det möjlighet att handla hos en varubil. Glädjande nog har Berit Lundin hyrt ut sitt hus till en barnfamilj. Det lättar upp livet. Halv åtta på morgonen hörs skolbarnens glada pladder, när de går till skolbussen, som för dem vidare till skolan i Silverdalen. Deras föräldrar jobbar på varsitt håll och dessutom är de bönder. De har amkor och ungdjur. De har även ett arrende i Hammarsebo, 14km härifrån, där de brukar jord. Några korta sommarveckor lever byn upp. Då färdas många till sina sommarstugor vid sjön Linnen, Hultsfreds Kommuns finaste badsjö, med fint vatten. Trafiken blir livlig. En varm badsöndag kan bilantalet uppgå till flera hundra.
De tomma stugorna fylls med sommargäster från Stockholm, Linköping, Nynäshamn m.fl. platser. En stuga hyrs ut till tyskar 2-3 veckor i sänder. En stor bondstuga står tom för jämnan och förfaller. Den första älgveckan är det också mera liv än vanligt i vår by. Stadsborna kommer för jaktens skull och de utflugna sönerna Likaså. Slut med funderingar: Hela jaktlaget kommer hem, då har det hänt något. Mycket riktigt, Lennart Eklund har skjutit en älgkviga vid Ekelid, uppe i ängarna. Jägarna samlas vid Sigfrids loge för att ta vara på bytet. Sedan blir det ytterligare ett drev, men nu på utskogen.
Jag för min del rustar ute på boloftet, det gamla sädesmagasinet har förvandlats till en mysig samlingsplats för byborna, tack vare ett idogt arbete av Fritz ” min käre gubbe”. Jag ska göra lite snyggt, och elda så att det blir varmt. Vi ska starta en cirkel, kallad byborna, det gäller att dokumentera, som det så vackert heter. Det skall bli spännande. Intresset är stort, glädjande nog, bland både äldre och yngre. Stämningen var glad och förväntansfull, konstaterar jag nu när deltagarna skingrats.
Det är läggdags, efter en god dag i livet. Pojkarna har gjort vapenvård, morgondagens matlådor är förberedda.
GOD NATT
Marianne Johansson