Minnen från krigsåren

Fredagen den 3 september 1939 är en dag som många människor minns. På förmiddagen nämnda dag, ringde alla Sveriges kyrkklockor under tre timmars tid. Kriget hade brutit ut! Folk stannade upp i sina göromål och samlades i grupper och diskuterade. Oro och förstämning smög sig in i allas sinnen. Inkallelseorder kom till de flesta brevlådor där det fanns vapenför ålder. Deras upplevelser fick de hemmavarande del av vid hemkomsten. Kvinnor och äldre män fick sköta arbetet hemma på gården. En sprängningsolycka på Ränneslätt höll på att kosta våra unga rekryter livet. Flera från andra orter omkom.

(Ränneslättolyckan hände när ett befäl utbildade rekryter som stod i en ring, i att använda sprängdeg, mängden sprängdeg de hade framför sig var många kilo. Av någon anledning höll befälet i trådarna till en elektrisk tändhatt i samma hand som han hade batteriet. På något sätt kom trådarna på tändhatten i kontakt med batteriet och då tändhatten var apterad med dynamit lådorna framför rekryterna så hände denna svåra olycka) Thomas Johansson i Åkarp, anmälde sig som frivillig att delta i Finska vinterkriget, mot Ryssland. Jag minns min mors starka reaktion, beundran over hans beslut, men oro för hans öde. Emellertid upphörde striderna under tiden han var på väg, så han kom välbehållen hem så småningom.

En spärrballong, troligen från London i England, passerade från väster till öster, genom byn en dag. Det var en lång taggig lina fastad vid ballongen. Den skar av elledningen, så att gnistorna yrde över vägen, där Bertil Lundin kom gående. Luftbevakning förekom från ett torn på Lammerhatten, en höjd norr om Lönneberga Kyrka. Tornet användes senare för brandbevakning. Det står ännu kvar idag.

Flyktingar från Norge kom ända hit till våra trakter och blev senare bosatta i Lönneberga, liksom finska krigsbarn. I övrigt gick väl livet sin gilla gång här i Sverige. Det blev ransonering på en hel del varor. Kaffe kokades på rostad råg och cikoria. Man bytte varor och kuponger med vänner och bekanta. Mörkläggning påbjöds tidvis. Amanda Lundin skriver i sin dagbok: 28 november 1941, mörkläggning kl. 16.00 1 december 1941, mörkläggning slut kl. 7.00.

Bensinransonering infördes rätt snart. Bilarna kördes på gengas. Kalla vintrar var det ju också på 1940-talet. Tre skogsarbetare från Kristdala hade sitt husrum hos Frida Jonsson och sitt matställe hos Tekla Johnsson. En av dem hade förfrusit sina öron en kväll, när de kom hem från skogen.

Vi kvinnor hade symöten med många deltagare, då stickade vi gevärsvantar, ärmuddar, hjälmskydd, halsdukar, strumpor m.m., åt de inkallade. Vid ett tillfälle var väg plogad över Linnens is till Gallö, så vi kunde åka sparkstötting, till ett symöte där.

Så kom äntligen fredens dag 1945. En glädjedag. Äntligen var Hitler besegrad. Ransoneringen varade ännu några år. Ett under att Sverige slapp undan krigets fasor.

Marianne Johansson
1988