Mjölkhanteringen

I ett uthus fanns i min barndom en separator som påminde om den tid då all mjölkhantering skedde i hemmen. Den infördes i början av 1900-talet. Mjölken separerades och av grädden kärnades smör. Ost ystades till husbehov och för avsalu. Kärnmjölken som bildades var god och nyttig dryck. En tid på 1920-talet såldes mjölk till Lönneberga och Hällefors, till samhällsborna. Det var ett privat initiativ. Mjölk lämnades i Vaktstugan vid Stolpen, vid Kasernerna samt i uthusen bakom gamla Kooperativa där Anna Falk sålde vidare till kon-sumenterna.

Min far, Emil Johansson, har gjort anteckningar i en almanacka från 1923. Enligt den har han sålt mjölk till Hällefors för varierande belopp, från 43 kr till 80 kr på en månad. I Lönneberga samhälle var utskänkningsstället av mjölk i ett litet hus beläget strax intill Gretas kafe’ till vänster om vägen mot Dahl. Det var inte lätt att få namn på teckningslistorna när en aktion igångsattes för att bilda en mejeriförening. När 286 andelar var tecknade beslutade man att bilda föreningen den 5 februari 1925. Till styrelse valdes: Martin Sääw, Järnemåla , ordförande, Thure Pettersson , vice ordf samt Karl Eklund, Åkarp, J. E. Karlsson, Bäckfall och Axel Nilsson.

Vid ett möte den 25 april inköptes maskiner för 8000 kr. Tre anbud hade inkommit från entre-prenörer som önskade uppföra mejerifastigheten och byggmästare Konstan Karlsson, Smedstorpet, antogs för en summa av 11.200 kr. Den 3 september anställdes mejerksan Ingeborg Karlsson, Storebro, mot en lön av 125 kr i månaden. Till leverantörerna utbetalades 14,5 öre per liter. Av protokollet från 1928 framgår att Erik Hedqvist anställdes som föreståndare detta år.

Mjölken fraktades från Åkarp i stora krukor efter häst ner till mejeriet. Enligt Amanda Lundins anteckningar i almanacken kördes mjölken för första gången från Åkarp till mejeriet den 8 november 1925. Bönderna körde i tur och ordning varje dag. På senare tid gemensamt med Ingelstorp. Smör, grädde, ost, skummjölk m.m. rekvierades sedan från mejeriet och betalningen drogs av på mjölklikviden.

Den som körde mjölkskjutsen fick också uppdraget att handla i affärerna åt byborna. Det låg då en lapp på respektive mjölkkurka där det beställdes för 10 öre jäst t.ex. Mjölkningen sköttes för hand av kvinnorna. En nymjölkad ko tre gånger dagligen fram till 1940-talet.Det ansågs vara en skam för en karl att mjölka, här som på andra håll. Mjölken kyldes i en stor så, med vatten, som fick bytas när det blev ljummet. De som bodde vid ån kunde utnyttja den och kyla mjölken i rinnande vatten. I samband med att det installerades elkraft på gårdarna, blev det också vanligt med mjölk-maskin. Ungefär 1950 för Åkarps del. Mjölken kördes med bil till Silverdalen en kort tid före kriget. På grund av bensinransoneringen kördes den med häst under kriget men från 1948 skedde transporten med bil.

En kontrollförening bildades 1932 på initiativ från Matin Sääw i Järnemåla. En kontroll-assistent utbildad på Lantmannaskola anställdes. Den förste hette Nils Johansson. Han besökte gårdarna en gång i månaden, då han prövade fetthalt, mjölkmängd m.m. den 1 januari 1964 upphörde mejeriet i Silverdalen och mjölken fraktades med bil till Vimmerby. Detta pågår ännu år 1988. Tankhämtning infördes 1969. Samtidigt installerades gårdstankar hos de bönder som hade avsikt att fortsätta med mjölkproduktionen. Vid mejeriföeningens tillkomst fanns det 125 leverantörer från Lönneberga och en del av Pelarne socken. Numer återstår endast 12 st.

Karl Svenssons ladugård var den första som blev tom. Året var 1946. De sista mjölkkorna här i Åkarp såldes 1986. I Skävehorva, som tillhör Åkarps marker finns ännu en mjölkleverantör.

Nedtecknat av Marianne Johansson 1988

Lite om djurhållningen.

I början av seklet var oxarna de viktigaste djuren för en bonde. Man lade på två oxar om året. Vid försäljning till liv skulle oxen ha uppnått 4-5 års ålder. På en gård i Åkarp hade man vid den tiden två oxar och fyra till fem kor.

De hästar som förekom i våra bygder var ardenner, norsk nordsvensk och islandshäst. Ardenner var den vanligaste. På klosters Gård fanns hingst samt även i Vimmerby. Samuel August eriksson i Näs tog initiativet till en hingstförening i början av 1900-talet.

Språngavgiften var 75 kr. 1977 i mars fanns det fyra arbetshästar kvar i Lönneberga socken. I dag år 1988 finns det en kvar. Under krigstiden 1943-44 var bönderna ålagda att fyra gånger om året lämna uppgift om antalet djur som fanns i deras ägo. Ett utdrag ur denna journal ser ut som nedan.